Nekrolog Pandoras Ask nr 1

Nu när projektet har avgått med döden, kan jag äntligen berätta om en rad saker som av goda grunder inte kunde berättas tidigare:

Början till Pandoras Ask är absurd. Våren 2006 torrläggs en nästan grannes brunn i förbindelse med att hans granne anlägger ett par sjöar. Detta har förändrat grundvattennivån. Han (jag kommer att kalla honom för GT i fortsättningen) är en man som går i djupet med ting, så han fördjupar sig i rapporter om brunnsborrningar som företagits i området under de senaste 100 åren och finner fram till hur mycket djupare hans brunn skall grävas. Hans studier ger honom anledning till att tänka på helt andra saker. Nämligen vad som finns i undergrunden. Han samlar en mängd data och visar mig materialet och vi gör beräkningar på vad rapporternas tal betyder när de relateras till större arealer. I århundraden har det varit känt att alunskiffern i Skåne innehåller energi, men den förväntade mängden och förekomsten av mineraler och gas överraskar oss.

I början ser vi det som ett spännande fritidsprojekt för att lära oss något om geologi. Under loppet av de följande månaderna grävs böcker, rapporter och internet igenom och GT’s nivå för geologisk kunskap stiger snabbt. Steg för steg får han koordinerat fler och fler upplysningar och i loppet av sommaren 2006 är vi övertygade om att våra antagningar ser ut att vara riktiga och vi börjar så smått att tala om att här är det kanske tal om något långt större än bara tidsfördriv.

Medan jag undersöker utvecklingen innanför mineraler och gas på internationellt plan, kastar GT sig över den svenska lagstiftningen om gruvdrift samtidigt som han gräver vidare i arkiven runt om i Sverige och upptäcker då att även andra är igång med att undersöka gamla rapporter om alunskiffern i Skåne. Ett par ställen har han stött på att några gamla, eller totalt glömda rapporter också har andras intresse. Det kan givetvis vara studenter som skall använda dem, men….?
Efterhand har vi samlat samman så mycket dokumentation att vi konsulterar människor med relevant kunskap samt ett matematiskt geni som kan genomgå våra Excel-uträkningar. Några av talen resulterar i belopp med så många nollor att vi vill vara helt säkra på att vi inte gjort decimal fel under vägen. Det är ju trots allt skillnad på om ett slutresultat är 500 eller 50 miljarder.

När vi kommer fram till hösten 2006 kan vi sammanfatta att:

1) Energi & mineralpriserna har exploderat sedan 1990 och att den globala efterfrågan fortsatt är stor och stigande.

2) Bland de multinationella gruvbolagen har det skett och sker stora fusioner. Belopp mellan 200 och 1000 miljarder är inte ovanliga vid övertagande/fusion.

3) Stora krafter är igång för att säkra sig rättigheter till energi- och mineralförekomster överallt i världen.

4) De höga mineralpriserna gör att det är intressant att se på alla möjligheter. Tidigare blev många avskrivna p.g.a. för stora omkostnader, men de nya höga priserna gör att alla förekomster är intressanta. Det är närmast konkurrens om att säkra sig rättigheterna.

5) En relativt ny utvecklingsteknologi används i stigande grad framgångsrikt för att utvinna gas, olja och mineraloxider på lokaliteter där det annars ignorerats. Teknologin kallas ”in-situ”.

I november/december 2006 diskuterar vi om vi skall göra mer eller bara glömma det hela. Det slutar med att vi blir eniga om att försöka få ett eller annat ut av de ofattligt stora värden som ligger i undergrunden. Dels för att vi gärna själv vill ha en dusör för vår insats och dels för att det verkar absurt bara att sitta passivt och vänta på att andra skall sätta sig på området utan att vi lokalt får en endaste chans att få inflytande och utbyte. Samtidigt har det parallellt dykt upp en helt ny idé. Perspektiven är ofattligt stora om det visar sig möjligt att realisera våra idéer. Mera härom senare i det jag kommer att kalla Projekt X.

Det enda vi kan se som realiserbart här i Skåne är den så kallade ”in-situ” brytningen. Med den teknik får vi inte upp bara gasen, men också möjlighet att prova ifall Projekt X är möjlig. Gasen ser vi som inkomsten till att bringa Projekt X från teori till verklighet.

Nu stöter vi på första problemet. När man skall uttaga undersökningskoncession finns det två möjligheter, antingen gas/olja eller mineraler (för att nu göra det mycket kort). Problemet med gaskoncessionen är dock att den vill vi som amatörer aldrig ha en jordisk chans för att få. Däremot ställer mineralkoncessionen betydligt lägre krav och rymmer ändå en möjlighet för att ”amatörer” kan få koncessionen. Lyckligtvis är lagen så inrättad att mineralkoncessionen blockerar för att andra kan uttaga koncession på gas/olja och i förbindelse med en senare utvecklingskoncession kan vi inkludera gas.

Hur skall vi ta nästa steg?

Lokala investerare.

Vi blir eniga om att försöka bilda ett AB som skall ansöka om undersökningstillstånd för ett stort område, eftersom vi erkänner att vi inte själv kommer att kunna resa det nödvändiga kapitalet och senare prestera den nödvändiga professionalism för att uppnå tillståndet.

Vi inbjuder en mycket snäv krets som vi förmodar kan vara intresserade i att investera i ett sådant AB. Vid presentationen följer jag mina gamla erfarenheter om hur man presenterar ett projekt för möjliga investerare. Nämligen vid det första mötet endast servera en aptitretare för att se om där finns intresse. Men inte att berätta mer eller annat, för om de inbjudna inte är intresserade, skall de inte ha kunskap som kan missbrukas. Inte att berätta hela sannheten är ju inte heller att ljuga.

Orsaken till vår önskan om ett stort område var att säkra ett väsentligt inflytande när ett av de stora multinationella bolagen kom med i bilden, för det var vi på dåvarande tidpunkt helt säkra på att de ville göra.

Dessvärre valde en av de inbjudna gästerna att ge vidare förtrolig information till den lokala pressen som med stor förtjusning tog emot en ”sensation”. Irriterande att en enkel person som inte känner innebörden av att ha gett sitt hedersord i slutändan förstör allt. Lika irriterande är det att pubertetsjournalistik får lov att övertrumfa seriös undersökande journalistik.

Den enda möjlighet vi därefter såg, var att etablera ett eget bolag, men vi visste också att vi endast kunde ansöka om koncession på ett betydligt mindre område då, om vi skulle ha chans för att få koncessionen. Men hellre lite än intet.
Ansökning om undersökningstillstånd.

”Oelen Development AB” blev etablerat och ansökan om undersökningstillstånd blev insänt till Bergstaten. Vi valde det område som nu är känt som ”Pandoras Ask No 1”. Området blev valt därför att det är ”crème de la crème” av ett betydligt större område. Samtidigt värderade vi att små 1000 ha var det maximala vi hade chans att få tillåtelse till.
De beräkningar vi fick gjorda, indikerade att detta område rymmer energi och mineraler med ett marknadsvärde på cirka 1.100 miljarder SKR om allt utnyttjas, vilket dock inte verkar sannolikt. Mer närliggande och nog mer realistiskt är att räkna med 250 – 350 miljarder. Dessa beräkningar blev utförda under 2007 – alltså innan den finansiella krisen.
Vi blev snabbt kritiserade för att döpa området till ”Pandoras Ask No 1”. Men namnet var faktiskt valt med stor omsorg. ”Pandoras Ask” för att vi visste att projektet var kontroversiellt. ”No 1” för vi var säkra på att det skulle komma fler till och att det var en invitation till andra koncessionsansökare att kunna kalla deras område för No 2, 3 osv.
På dåvarande tidpunkt tänkte vi inte på – som nu är känt – att bara ett enda bolag skulle sätta sig på all alunskiffer i Skåne, men föreställde oss istället att det kanske skulle komma mellan 2 och 5 operatörer med in i bilden.
Som alla och envar känner till som följt med i processen, gav ansökan anledning till en viss oro, för att uttrycka det milt.
Det blev etablerat en protestgrupp med bas i Hammenhög, som delvis financierades av Simrishamns kommun.
Vi blev också officiellt utropade till att vara inkompetenta. Enligt min mening är kompetens inte att veta allt, men förmågan att ställa de rätta frågorna till de rätta människorna.

Vi förblev tysta.

Medan mer eller mindre seriösa protester välte över oss, valde vi att vara tysta. Dels för att det är svårt att argumentera med fakta mot känslor – men viktigaste var att skulle jag säga något förnuftigt mot argumenten, var jag tvungen att berätta vad vår egentliga plan var- nämligen att satsa på in-situ utvinning av gas och projekt X. Detta skulle tvinga Bergstaten att avvisa vår ansökan och ge andra goda idéer.

Medan vi var passiva i lokalområdet, var vi aktiva utåttill. Vi önskade att antingen bli en liten part i ett stort konsortium, eller att sälja rättigheterna mot ett royaltyavtal, men var handikappade av att vi inte stod med undersökningstillståndet i handen. Det fanns intresse, men först när tillåtelsen var ett faktum.

Den partner eller nya ägaren måste behärska in-situ tekniken, dels för att utvinna gasen, men lika så mycket för att vi kunde avprova Projekt X.

In-situ tekninken.

Här följer en mycket kortfattad beskrivning om in-situ. Det finns massor av information på nätet. Man skall bara vara uppmärksam på, att på nätet visas förskräckliga exempel på hur man lagt rörförbindelser ovanpå jorden. Om man använder in-situ i ”kultiverade” områden grävs förbindelserören ner under plöjningsdjup. Dessa rör transporterar gas eller annat från lodräta rör bort till terminalen som kan packas in med planteringar. De lodräta rören borras ner i det nödvändiga djupet. I några tillfällen kommer gasen att komma upp helt frivilligt och i andra fall skall den hjälpas på väg. Här kommer det att vara miljöfrågor som skall utredas.

Tiden går.

Månaderna gick utan att vi fick etablerat det önskade konsortiet. I november 2007 fick vi avslag av Bergstaten och överklagade till Länsrätten. Nu visste vi att tiden började bli stram. Innan Länsrätten skulle träffa sitt avgörande måste vi framkomma med en lösning. Efter moderat press på dem vi hade förhandlat med, slutade det med att vi sålde hela Oelen Development till en kanadensisk firma. Denna firma blev godkänd av Bergstaten och senare även av Länsrätten.
Nu är det förmodligen allmänt känt att både Länsrätten och Kammarrätten gick oss emot. Eftersom vi under tiden hade beslutat att flytta från Österlen, hade vi ingen lust att prova regeringsrätten (och ansåg emellertid möjligheten för att få medhåll för ringa).

Således gick ”Pandoras Ask No 1” i graven. Men något därifrån överlever dock: Projekt X. Vi gömmer idén till ett senare tillfälle. Det finns nämligen andra ställen än i Sverige där de geologiska förhållandena existerar, men projektet är arkiverat till konjunkturerna igen frestar investerare till att se på spekulativa projekt.

Om det nu hade visat sig vara genomförbart här, hade det varit en revolution som inte endast hade skapat många arbetsplatser (200-300). Det ville också medföra en stor exportmöjlighet av know-how och dessutom innebära en kolossalt stor global reduktion av CO2. Vi hoppas fortfarande att projektet en gång kommer att realiseras och att dessa vinster kan höstas.

Österlenfonden.

Det var tanken att fonden skulle läggas under ett AB där aktierna skulle säljas lokalt. Den modell vi hade för detta AB ville ge en intäkt på 375 miljoner SKR om 25 % av värdena i Pandoras Ask blev utnyttjade. Härav skulle det varat bestämt via stadgarna att max halv delen skulle utdelas till aktionärerna, medan resten skulle doneras till Österlenfonden och här användas till allmänna ändamål till att förbättra livskvaliteten på Österlen.

Energiparken.

Konceptet är fortsatt en absolut möjlighet och behöver inte realiseras på Österlen.

Till eftertanke.

... Jag är förundrad över det ringa motstånd som Shells ansökan väckte. Oelen och Shell sökte om exakt samma, nämligen tillåtelse till provborrningar. Den som erhåller denna tillåtelse har rättigheter till alla koncessionsmineraler och olja/gas och kan vid uttagning av utvinningskoncession fritt välja. Undras varför där endast var ett väsentligt motstånd mot att få lokalt inflytande/utbyte genom Oelen? Var det i kretsen mot Oelen någon som hade intresse av att Shell fick den slutliga tillåtelsen?

... Det är klart att den svenska staten har ett stort intresse för Shells stora projekt. Om det visar sig att där är så stora mängder gas som vi förväntar, kommer det att betyda mycket både när det gäller tillgångssäkerheten och betalningsbalansen. Samtidigt kan det stora innehållet av uran ställa både den svenska staten och Shell i en otroligt favorabel förhandlingssituation. Om uranen utvinnes, kommer världsförbruket att vara täckt i många, många år. Denna möjlighet tilltalar inte existerande utbrytare av uran, så därför kan den svenska staten säkra sig extremt goda priser när de köper uran, mot att de avhåller sig ifrån att själva utvinna det. (Det skall här bemärkas att vi dock aldrig själva har trott på en möjlighet att utvinna uran och därför heller aldrig inkluderade det i vår ansökan. Förmodligen får uranet bli var det är intill det en dag uppstår en extraordinär situation).

... Bergstaten värderade i november 2007 att Oelen inte hade ekonomiska tyngd till att bli godkänd. Ut av aktiekapitalet på 100.000 var 20.000 betalt för tillåtelsen. Helt annorlunda var det Shell Exploration. Ett nytt AB med ett kapital på 100.000 och de betalade cirka 500.000 för tillåtelsen. Det gjorde inte Shell Exploration ekonomiskt tvivelsam i Bergstatens ögon! Det skall här bemärkas att när Shell inte har angivit garantier för att dotterbolag, skall dotterbolaget anses som en helt självständig juridisk person. Om jag går in i en bank för att låna 10 miljoner och berättar att jag är släkt med Bill Gates, kommer banken knappast att endast ta mig endast på dessa ord, med mindre Mr Gates ger en garanti till banken. Skillnad på behandling från en myndighet som har plikt att behandla alla lika?

... På samma sätt valde Bergstaten att bedöma Oelen att inte vara i besittning av tillräckliga kvalifikationer. Shell Exploration var precis som Oelen ett nystiftat bolag helt utan kvalifikationer och när moderbolaget inte har gett garantier/löften till Bergstaten bör en objektiv bedömning endast betrakta Shell Exploration som en självständig juridisk person. Vad kan motivera de bestämmande personerna i Bergstaten att tänka annorlunda? Här är det fritt fram för alla och envar att tänka konspiratoriskt eller… nej.

... Enligt lagen har Bergstaten plikt till att arbeta aktivt och effektivt för att möjliggöra undersökningar av mineralförekomster. Oelen meddelade i ett tidigt skede att undersökningar kommer att företas av professionella med både kompetens och ekonomi till att genomföra både undersökningar och efterföljande utvinning. Ett naturligt resultat av lagens krav ville vara att Bergstaten hade utställt ett undersökningstillstånd med förbehåll att Oelen presenterade en partner/ny ägare som Bergstaten kunde godkänna. Varför var Bergstaten på en tidig tidpunkt så uppsatt på att Oelen inte skulle få koncessionen?

... Tycker Du att pressen gett Dig nödvändigt kunnande och insikt? Har den gett Dig tillräcklig information om att en undersökningskoncession på gas senare kan utvidgas till att även omfatta mineraler?

... Kan Du föreställa Dig att en så ärevördig institution som TVSyd gör reportage med dold mikrofon även om det var avtalat att det inte skulle upptagas ljud?

... Enligt Förvaltningsprocesslagen skall Kammarrätten begrunda en dom så underliggande rättsinstanser kan ”lära” av denna höga domstol. Men Kammarrätten följde inte lagen i domen mot Oelen. Varför bröt domstolen lagen?

... Var tror du att där finns olja på Österlen? Vi har lokaliserat två ställen – utan dock att känna vare sig mängd eller kvantitet.

... Kan Du ansluta Dig till att: ”Mängden av humoristisk sans är direkt proportionell med individens IQ? Det är en tanke som föll mig in när en granne tog det mycket hårt att jag hade valt namnet ”Pandoras Ask” och formulerade sig med ord som inte skall återupprepas här.

Kära alunskiffer: Vila i frid.